Radon finns i många av våra byggnader, då radon härstammar från uran, som finns naturligt i vår berggrund. Radon är en osynlig, luktfri och radioaktiv gas som förekommer i alla byggnader med byggnadsmaterial av sten. Radon avges då grundämnet radium sönderfaller och bildar så kallade radondöttrar. Radondöttrarna slår sig samman med partiklar i luften och kommer på så sätt ner i våra lungor. Eftersom radongasen är osynlig och luktfri kan den endast påvisas genom att utföra en radonmätning.

Radon kan mätas med hjälp av en radonmätare, radonlogger eller med radonpuckar (spårfilmsdosor).

Radonmätare eller sk. radonlogger används vid korttidsmätning. Mätdata lagras i radonmätarens minne och kan överföras till dator för vidare bearbetning.

Radonpuckar används vid längre mätningar från 7 dagar upp till 3 månader. Mätningen bör göras under perioden oktober- april. Efter radonmätningen skickas radonpucken till ackrediterat mätlaboratorium som kontrollerar uppmätt radonnivå. Radonpucken finns i två versioner, kort- och långtidsmätning, där korttidsmätningen endast ger en indikation på lokalens radonnivå.

Om utförd radonmätning visar att värdet överskrider gränsvärdet på 200 Bq/m³ bör åtgärder sättas in. Vilken metod som används beror på varifrån radongasen härstammar. Vanligast är att radongasen kommer ifrån marken. Problemen kan då åtgärdas via avfuktare med fläkt eller en radonsug.